Peter Björkman intervjuar volontärarbetaren Birgittha Widman, på det interreligiösa intergrationsprojektet Goda Grannar.
År 2015 var det krig i Syrien och flyktingar anlände i stora massor till Sverige. I Stockholm inledde Katarina församling och Stockholmsmoskén ett samarbete om flyktingmottagandet, där också den muslimska biståndsorganisationen Islamic Relief snabbt fick en viktig roll. Projektet som omfattat alltifrån natthärbärge för 4000 transitflyktingar till språkcaféer och rådgivningsbyråer döptes till Goda Grannar. Initativet belönades år 2021 med Martin Luther King-priset med bland annat följande motivering: ”I en tid som präglas av ökad polarisering och mindre gemensamma ytor lyser Goda Grannar upp som ett gott exempel på styrkan i att samarbeta. Här bär samarbete och tillit till varandra vägen mot en gemensam solidaritet för varandras kultur och religion, och samverkan för ett bättre samhälle”.
Birgittha Widman började engagera sig i Goda Grannar år 2018, några månader efter att hon gått i pension från sitt arbete som departementsråd på det svenska utrikesdepartementet.
– Jag ville göra något för migranterna och jag tilltalades av att det var ett interreligiöst projekt. Människor behöver ju hjälp oavsett vilken religion de har.
Birgittha började volontärarbeta på ett flyktingboendet på Kadettgatan i Vasastan. Hit kom från och med 2017 flyktingar som fått placering i Stockholm och här tog Goda Grannar hand om rådgivning och språkcafé / språkundervisning. På boendet, som tidigare inrymt ett äldreboende, bodde ett hundratal familjer i små ettor med kök och badrum.
– Jag jobbade en eftermiddag i veckan på boendet med rådgivning. Frågor som kom upp kunde vara ”hur skriva in ett barn i förskolan?” eller ”Vad menas med gratis tandvård?”. Andra vanliga ämnen kunde vara: försäkringar, IT och bostadssökande. Det var två anställda, en från Islamic Relief och en från Katarina församling och så två eller tre volontärer. Målet var att språket skulle vara svenska och tolkning till arabiska, tigrina och swahili skulle bara tillgripas när det var nödvändigt. Annars skulle det vara på lätt svenska.
Birgittha deltog också i språkcaféerna som innehöll såväl språk- och ordkunskap som utbildning i hur det svenska samhället fungerar. En vanlig sak var att jämföra de svenska helgerna med de som gäller i de länder flyktingarna kom ifrån.
– De afghanska kvinnorna tyckte att den svenska jämställdhetslagstiftningen var fantastisk, minns Birgittha.
Idag är Birgittha engagerad på Goda Grannars centrala rådgivning på Café Medkänsla intill Stockholmsmoskén vid Medborgarplatsen. På cafét sker rådgivningen tre timmar på eftermiddagar två gånger i veckan. Nyanlända från hela Stockholm brukar komma dit och frågorna är ofta tyngre än de på Kadettgatan.
– En vanlig fråga jag får är: ”Vad gör jag när jag fått avslag på min familjeåterföreningsansökan?”
På sådana frågor behövs det ofta efterarbete och Birgittha har fått kontakta såväl Migrationsverket som olika ambassader för att hjälpa till att försöka reda ut ärendena.
– När det gäller de svårare fallen jobbar vi rådgivare alltid i team, två och två. Det gör att det alltid finns någon att diskutera ärendena med. Bra, när det är kniviga ärenden.
På cafét, som förutom rådgivningen också arrangerar språkcaféer två gånger i veckan, jobbar ett 15-tal volontärer. Birgittha hör till de volontärer som jobbar mest med rådgivning.
– Ett mål för rådgivningen är att den i så stor utsträckning som möjligt skall göra sig själv onödig, genom att lära de hjälpsökande att själva hitta framkomliga vägar i det svenska samhället. Ibland får jag säga åt hjälpsökande: ”läs och gör själv”. Meningen är inte att göra människor beroende av rådgivningen, utan att göra dem självständiga.
Många yrken som är representerade bland rådgivarna, bland annat socionom, kronofogde och jurist. Projektledaren Jalal Darir, är anställd av hjälporganisationen Islamic Relief. Birgittha konstaterar att projektledaren är bra på att sätta gränser.
– Jalal är klok och tydlig, och kan säga ifrån också när det gäller känsliga ärenden. Han vet t.ex. när det inte är någon idé att överklaga ett ärende och säger det också till den hjälpsökande.
Stockholmsmoskén står menar Birgittha inte på någon extremistisk grund och hon har inte stött på något annat än öppenhet och vilja att i allt vara en del av den svenska demokratin.
– Imamen tar regelbundet upp vikten av att respektera det svenska samhällets lagar och regler. Projektledaren arbetar regelbundet med farhågor gentemot det svenska samhället och de negativa attityder som kan komma fram på grund av dem. Idén att den svenska socialtjänsten skulle ta muslimska barn för att de är muslimer är en sådan. Jalal rättar lugnt sådana farhågor och konstaterar att socialtjänsten bara tar hand om barn som far illa.
Birgittha tycker det är viktigt med interreligiösa projekt. Det är fullständigt naturligt och de projekt hon varit delaktig i har visat sig vara framgångsrika. Ibland har det också uppstått religionsdialog på stunder som blir över i rådgivningsarbetet. Det har lett till teologiska resonemang där båda parter respekterat varandras ingångar. För egen del har det varit viktigt för Birgittha att få jobba ”hands on” med att direkt hjälpa människor, efter ett yrkesliv som departementsråd i utrikesdepartementet. Arbetet har också lett till att Birgittha nu studerar arabiska.
Peter Björkman
