Tema religionsdialog / Religionsdialog i Malaysia

Det finns två sidor av religionsdialog. En officielle sida och en sida som sker bland människor på ett mera privat plan och den är till sin karaktär mera vildvuxen.

I skrivandes stund är jag ute på mitt forskningsfält i Malaysia. Jag har sedan 2019 på gång ett doktorandprojekt kring luthersk identitet, element från olika asiatiska kulturer och hur människor umgås med människor av annan tro, utifrån sin egen identitet. Jag studerar inte den officiella religionsdialogen som förs i de kyrkor jag undersöker, utan den som sker i människors vardag.

Men för att ge er en liten överblick börjar jag med den officiella sidan. De huvudsakliga religionerna här i Malaysia är muslimer 61,3%, Buddhister 19,8%, Kristna 9,2%, Hinduer 6,3% övriga 3,3%. Muslimerna kom till landet genom handelsmän och indonesier på 1600-talet. Då kom också kristendomen till Malakka, men hade inte desto vidare framgång. Kristendomen har alltid blivit sedd som en främmande religion som kom med erövrarna. Islam blev mera populärt genom ingifte. Malaysia blev en del av det Brittiska samväldet och britterna förde in indier för att jobba med gummiträds odling och kineser för att jobba i tenngruvorna. Detta är på 1800-talet. Då kom de övriga tre religionerna in med indier och kineser.  De kyrkor vars medlemmar som jag intervjuar bildades i början av 1900-talet och i mitten av 1900-talet. De kristna jag intervjuat har varit kristna i 3-4 generationer eller ett par generationer. Jag har också träffat på sådana som är första generationens kristna.

1957 blev Malaysia självständigt. I slutet av 1960-talet fanns det en del stridigheter mellan olika etniska grupper och representanter för olika religioner. Man satte sig ned och beslöt att man måste göra något åt situationen, så man gjorde en överenskommelse som tecknades in i landets grundlag. I princip finns det religionsfrihet. Var och en har rätt att utöva sin religion och staten är konfessionslös. De olika religionssamfunden får ha sina egna byggnader, sina religiösa ledare och även evangelisera. Det är också möjligt för alla, utom muslimer att byta religion om de så önskar. Man betonar i grundlagen en tro på Gud, lojalitet till kungen, o.s.v. Malayer är enligt lagen sådana som talar malay och hör till islam. Malayer som är majoriteten av landets befolkning får inte byta religion, eller avsäga sin religion, man får heller inte evangelisera bland malayer. Allt sådant är förbjudet och landet har stränga apostasi lagar, d.v.s. att lämna islam. Om någon gifter sig med en malay och har en annan religion måste den konvertera till islam och barnen i ett sådant äktenskap kommer också att bli muslimer.

Man har betonat att religionernas representanter skall kunna leva sitt liv i harmoni och respektera varandra. På många sätt är det också den asiatiska vägen att leva i harmoni med varandra. Man får inte bli för nitisk i sin tro, utan det gäller för alla att gå en medelväg. Detta gäller också muslimer. Singapore vägrade nyligen inresa för en imam som var känd för hatprat gentemot andra religioner och satte honom på båten tillbaka till Batam. Det är möjligt att samma också skulle kunna hända i Malaysia.

Jag har under min månad här intervjuat kristna gudstjänstbesökare om deras kontakter till människor av andra religioner. Jag har kristna med tamilsk ursprung och någon gång i historien hinduer och människor med kinesiskt ursprung med bakgrund i buddhismen. Mitt mål är att för mitt projekt få ihop 30 intervjuer och under denna fösta månad har jag fått ihop nästan 15. Så detta är att betrakta som ett preliminärt resultat. Jag har bara rört mig i huvudstaden Kulala Lumpur, vilket också ger sin begränsning. Människor i en huvudstad är oftast från medelklassen, med ganska hög utbildning. Många av de jag träffat har sin bakgrund som företagare, jurister, bankmänniskor, eller inom IT-sektorn.

Det som alla sagt är att de på en daglig basis kommer i kontakt med människor med en annan tro. Jag har också frågat om de som de kommer i kontakt med vet om att mina informanter är kristna. Alla har svarat ja och när jag frågat vad det beror på, berättar alla att brukar tala om att de går i kyrkan regelbundet och om de varit med om något speciellt i kyrkan, en bra konsert, en trevlig kyrklunch eller liknade. En del brukar också mera specifikt berätta om sin kristna tro för andra och lyssna till deras berättelser. Många bär också synliga tecken för sin tro, t.ex. ett kors om halsen. Eftersom jag forskar i levd religion brukar jag också fråga om man kan se att de bor i ett kristet hem och eftersom alla här har religiösa symboler utanför eller inne i sina hus, gäller det samma för de kristna här. De berättar om kors eller om tavlor med bibelcitat. Ingen säger att de någonsin skulle ha känt sig rädda eller hotade av någon annan religiös grupp.

Det speciella för Malaysia är också att alla viktiga religiösa högtider är allmänna lediga dagar. De är totalt 17 till antalet. Så alla landet invånare oberoende av religion är lediga på de båda Eid festerna, Julen, Kinesiska nyåret, Thaipusam, Divali o.s.v. Ifall man är inte firar någon av dessa är man ändå ledig och kan göra vad man vill. Det speciella är också sedan med öppna hus, som man säger att håller på att falla bort i Kuala Lumpur. Ett öppet hus är ett tillfälle när man firar sin egen högtid och bjuder in sina grannar att vara med om firandet. Man gör sina egna festers mat och man säger till dem man ser att komma in och äta. Varje högtid och religiös festival har sin speciella mat och om det är något man alltid kan prata om så är det mat. Mina kristna informanter berättar att de både brukar gå till sina hinduiska, muslimska eller buddhistiska grannar på deras högtider och på samma sätt bjuda in sina grannar till jul eller påsk. På många sätt är nog Malaysia ett mönsterland när det kommer till religionsdialog på en gräsrotsnivå, så länge ingen vill konvertera en muslim.