Nr 2 2022

Förord

Religionsdialog har varit viktigt sedan terrordådet mot World Trade center den 4 september 2001.  I Finland initierade Tarja Halonen omedelbart ett forum för religiösa ledare inom judendom, kristendom och islam. Detta forum (ISKOT-RESA: Religionernas samarbete i Finland) är än idag det största dialogformumet i Finland. Formumet ordnar seminarier, påverkar lagstiftning och gör gemensamma uttalanden. I dagsläget finns företrädare för judendom, kristendom, islam, mormonerna, buddhism och hinduism i forumet. Vi får höra mer om arbetet inom forumet i intervjun med Milena Parland, som är aktiv där.

I Sverige har interreligiösa råd etablerats i många kommuner, särskilt under de senaste 15 åren, med vänskap och gemensam samverkan för det goda som mål. Tanken har också varit att skapa mötesplatser för människor av olika tro. En del har startats av trossamfunden själva, som det i Göteborg. Det började med att kristna, muslimer och judar kom tillsamman år 2007. Senare tillkom hinduer, sikher, buddhister och också representanter från Hare Krishna och Bahái-samfundet. I Örebro var det istället kommunen som tog initiativ till rådet, efter en motion från en kristdemokratisk politiker år 2006.

Dessa större forum i all ära. Kanske är det ändå i det lokala samarbetet runt konkreta samhällsutmaningar som det interreligiösa samarbetet och religionsdialogen blir som mest levande? I detta nummer får vi exempel från såväl integrationsarbetet i Stockholm efter flyktingvågen 2015, i arbetet att förebygga hatet mellan muslimer och judar i Skåne genom att ta religionsdialogen ut på skolorna. I numret sätts det nordiska perspektivet också i relief i en spännande text om religionsdialog i Malaysia.

Interreligiöst samarbete kan, förutom att bidra till fred och vänskap, leda till religionsdialog och fördjupad insikt i den egna religiösa traditionen. I ljuset mellan olika religiösa perspektiv, menar Jakob Wirén som intervjuas i numret, kan man få tydligare syn på var man själv står.

Det interreligiösa samarbetet ifrågasätts ofta, oftast då på grunden att motparten av olika skäl inte står på demokratisk grund. Naturligtvis är den demokratiska halten hos motparten en fråga som måste rådbråkas. Det gäller att gå in i samarbetena med öppna ögon och kunna säga ifrån och också avbryta samarbeten om det är nödvändigt. Men, och det är viktigt, att hålla igång samtalet bidrar i sig till en demokratisk utveckling. Och motverkar sekterism och våld. Därför skall vi passa oss för att stänga in oss i vår egen förträfflighet och därför har jag en positiv grundsyn gällande religionsdialog.

I numret finns bjuds också på poesi och essäkonst, liksom på en diskussion runt den i Finland ständigt återkommande ämbetsfrågan, i ljuset av att prästen Dennis Svenfelt lämnat sin tjänst i Pedersöre församling på grund av att han inte längre vill samarbeta med kvinnliga prästkollegor.

Välkomna till ett nytt nummer av Ad Lucem!

Peter Björkman