Begreppet kyrkofrid finns traditionellt i den kristna kyrkan. Det går tillbaka på Paulus och hur han skiljer på den inre människan och den yttre – och att kyrkan alltid bör kunna bereda plats för den inre människan. I svensk lag finns begreppet redan på 1280-talet. Det innebar att ingen fick gripas eller anfallas i en kyrka. Den som trots det skadade eller dödade någon där blev fredlös. Idag finns inga lagar i Norden som direkt förbjuder polisen från att storma en kyrka och t.ex. gripa asylsökande. Men kyrkan använder inte desto mindre begreppet kyrkoasyl och det är fortfarande så att kyrkofriden ofta respekteras av polisen. Detta även om exempel på motsatsen finns.
Den kristna kyrkan i Finland ska arbeta med flyktingar och asylsökande. Och kunna ge kyrkoasyl. Och riktlinjerna för kyrkoasyl har Ekumeniska Rådet i Finland kommit överens om. Här anges att begreppet innebär att kyrkan kan hjälpa en flykting som fått avslag på sin ansökan om uppehållstillstånd eller asyl med skydd, råd och stöd på alla de sätt som är möjliga, inklusive att ge rum för flyktingen i kyrkans hägn. Detta kan ske om den asylsökande har skäl att frukta förföljelse eller om den sökandes liv eller familj hotas och detta inte beaktats i asylbeslutet. Om asylprocessen har innehållit problem med tolkning eller myndigheterna gjort sig skyldiga till tjänstefel eller förbiseenden eller om ny information har kommit fram som inte beaktats när asylansökan avslogs. Dessa principer bakom kyrkoasylen är ungefär desamma för kyrkorna över hela Norden.
Det är, menar jag, viktigt att denna möjlighet till kyrkoasyl finns kvar. Att kyrkan de facto ser flyktingen som en jämlike i Kristus är ju också centralt för den kristna tron. Nu utreds nya hårdare lagar i Sverige där offentliganställda skall vara skyldiga att undersöka personers lagliga rätt att vistas i landet. Det kan gälla läkare, bibliotekarier eller lärare som skall kunna åläggas att kontrollera att pappren är i ordning – och om inte ange personen. Det finns en risk att dessa lagar, om de införs, kommer att spilla över också på kyrkan. Att prästen i en framtid till exempel kan åläggas att kräva papper om uppehållstillstånd av en misstänkt papperslös i samband med en nattvardsgudstjänst.
Det finns inga fredade zoner enligt nordiska lagar, så är det. Men kyrkan behöver likväl stå upp för sin integritet. Kyrkor som reduceras till ett redskap för makten förlorar sin förmåga att vara något annat än en del av sagda makt – och kommer inte att kunna stå upp för principen om allas likhet i Kristus. Detta får inte ske. I Sverige har Luleå stift ställt sig bakom kampanjen ”Vi anger inte!” Det skulle vara bra om fler stift och församlingar i Norden tar klar ställning mot angiverilagar. Och självklart fortsätter att ge möjlighet till kyrkoasyl.
