År 2022 – pandemi och krig
I början av år 2022 i januari-mars nåddes de sista(?) topparna när det gällde spridningen av det Coronavirus som först påträffades i Kina i slutet av år 2019. Det har lamslagit världen (i olika omgångar, på olika platser) sedan februari 2020 och hittills orsakat närmare 7 miljoner rapporterade dödsfall. Det var ett par år med stängda gränser, isolering av äldre och sjuka och ett ständigt arbetande hemifrån.
I början av 2022 börjar trots allt någon form av normalitet närma sig här i Norden i och med att Coronaviruset blivit allt mindre dödligt och vaccinationsprogrammet haft sin effekt. En återkomst till en värld där gränserna på nytt öppnas och där fruktan för ett virus äntligen kan lägga sig ligger i faggorna.
Mitt i den förhoppningen invaderar Ryssland Ukraina den 24 februari. Ett krig som Ryssland hoppas kunna vinna snabbt och enkelt. Den ryska regimen kallar det inte ens för ett krig utan för en ”specialoperation” och en ”fredsskapande operation mot nazister”. För att mobilisera ryssarna anspelar regimen på Rysslands krig mot Tyskland under andra världskriget. Det som i Ryssland benämns som ”det stora fosterländska kriget”.
Det den ryska regimen benämnde som en ”specialoperation” handlade i själva verke om en fullskalig invasion. Man ville erövra Ukraina, men möts de av ett starkt och organiserat motstånd och stäcks i sina förhoppningar. Motståndet får dessutom ett oväntat enigt stöd från de europeiska länderna och USA.
Ett krig i Europas mitt är ett faktum, som resulterat i åtta miljoner flyktingar från Ukraina och 6.5 miljoner internflyktingar. En tredjedel av Ukrainas 44 miljoner människor är på flykt inom landet eller till andra länder.
Kriget är en katastrof för Ukraina och förstås också för Ryssland. Över 100.000 soldater uppges i slutet av 2022 ha dödats på ömse sidor i konflikten, därtill minst 40.000 civila ukrainare. Den ukrainska infrastrukturen är i stor utsträckning sönderbombad och elektriciteten på många håll utslagen.
Konsekvenserna är stora också utanför Ukraina märks kriget. Den viktiga exporten av spannmål från Ukraina [de ukrainska svartjordarna är världens bördigaste] hindrades länge helt och när den väl kom igång nådde den främst europeiska hamnar med sin last av vete, majs, korn och raps. Bara enstaka skepp kunde nå afrikanska länder med svår livsmedelsbrist och kriget innebär alltså ökad svält i världen. Kriget ledde också till att Ryssland stoppade sina gasleveranser till Europa och detta bidrog till energikris och lågkonjunktur.
Det jag önskar mig för år 2023 är en snar fred och en snabb återuppbyggnad av Ukraina där resten av den demokratiska världen gör de uppoffringar som krävs för detta. Den snara freden ligger tyvärr inte i korten just nu och all form av stöd för Ukraina måste till. Det gäller att visa motståndskraft och ihärdighet och inte släppa fokus. Ett fritt och blomstrande Ukraina är Europas och Nordens sak. Covidtidens isolering må ha ersatts av den ryska invasionens energikris och lågkonjunktur, men det innebär inte att motståndet kan och bör upphöra. Tvärtom är det nödvändigt att på alla sätt fortsätta att med glädje göra det som behövs för ett fritt Ukraina. Även om det innebär uppoffringar.
