Kyrkan bör vara en nyanserad och balanserad part
Intervjuare: Peter Björkman
Johan Sundeen (f. 1968) är docent i idéhistoria på Lunds universitet. Han disputerade år 2008 på en avhandling om Karlstadsbiskopen J.A. Eklund och har sedand dess bl.a. skrivit den uppmärksammade boken 68-kyrkan. Svensk kristen vänsters möten med marxismen 1965-1989 (Bladh by Bladh, 2017) . Han jobbar nu som universitetslektor på högskolan i Borås. Sundeen har tidigare varit politisk redaktör på Borås tidning.
PB: Du är en av dem som kritiserat kyrkorådets beslut att lyfta frågan om en granskning av folkrättens tillämpning i Israel och Palestina, bland annat avseende apartheid. Menar du att det är fel i sak att Svenska kyrkan uppmärksammar palestinska kristnas situation i Israel och Palestina om kyrkan kan misstänka att det förekommer svårigheter för dem?
JS: Nej, det är det förstås inte. Men detta är ingen enskild händelse, och inget som bara handlar om palestinska kristna, utan en del av en systematisk Israelkritik som funnits i decennier och där landets rätt att existera ifrågasätts i grunden. Om det handlar om förtryckta kristna, varför skriver undertecknarna i så fall inga motioner om de kristnas situation i länder som Syrien och Irak? Där de verkligen är en utsatt minoritet.
PB: Du släppte en rapport om trossamfunden och Israelbilden i sommaren 2021 (När teologi blev 68-ideologi. Etableringen av en Israelfientlig opinion inom svensk kristenhet 1967-1982). Finns det Israelkritisk 68-ideologi bakom kyrkorådets beslut att ta upp frågan om folkrättens tillämpning i Israel och Palestina?
JS: Ja, det tycker jag. Av de fyra undertecknarna av motionen har såväl Anna Karin Hammar som Lisa Tegby ett förflutet i KRISS (Kristna studentrörelsen i Sverige), en marxistiskt präglad organisation som utmärkt sig genom negativa ståndpunkter gentemot Israel och nära relationer till PLO. Motionärerna har på egen hand i flera decennier bedrivit Israelkritisk opinionsbildning. Redan genom undertecknarnas namn kan en Israelkritisk hållning förväntas. Till 68-narrativet hör att förbinda Israel med begreppet apartheid och framställa landet som en rasistisk kolonialmakt.
Johan Sundeen har i sin forskning studerat den inifrån kommande politiseringen av Svenska kyrkan, hans fokus har med andra ord inte varit den betydligt mer diskuterade frågan om de politiska partiernas makt över trossamfundet. I sin docentavhandling om 68-kyrkan valde han av utrymmesskäl att inte skriva om kyrkan och Mellanösternproblematiken. Men han samlade ihop ett stort material som han nu återvänt till och börjat skriva utifrån. Ingången är hur de Israelfientliga krafterna etablerades inom Svenska kyrkan.
PS: Hur ser det ut. Finns det Israelfientlighet inom Svenska kyrkan?
JS: Det har under en mycket lång tid funnits Israelkritiska stämningar inom Svenska kyrkan. Den då nyligen pensionerade ärkebiskopen Anders Wejryd besökte år 2014 Hamasledare för samtal och Svenska kyrkan har fortfarande samarbeten med den för antisemitiska utspel belastade biståndsorganisationen Islam relief och med andra extrema grupperingar.
Sundeen berättar att hans forskning visar att Israel i början av sin existens var närmast enhälligt uppbackad av svensk kristenhet. Landet sågs som en hotad stat som behövde stöd. Men efter sexdagarskriget 1967, där Israel hade militära framgångar, ändrades detta snabbt. Det hotade Israel blev det hatade Israel. Israel blev en ond imperialistmakt och sattes ihop med USA som just då med sin välutrustade militärmakt krigade i Vietnam. Detta ledde till att den kristna vänstern tog ställning inte bara mot USA, utan också mot Israel.
Efter 1968 kom en vänstervåg, menar Sundeen, där aktörer inom Svenska kyrkan talade om att utplåna Israel som stat. Man kallade Israel för en rasistisk imperialistmakt, jämförelser gjordes med nazismen och apartheidstämpeln sattes på landet. Politiken kallades för antisionistisk, men gränsen till antisemitism överträddes enligt Sundeen många gånger.
PS: Vilken är den grundläggande frågan i synen på Israel, anser du?
JS: Den viktigaste frågan handlar om huruvida Israel har rätt till sin existens som judisk stat eller inte. Judarna har genom århundradena varit förföljda och de har rätt till ett eget land. Folket bör ha en ”lidandets rätt” till Israel. Trots detta har landet aldrig accepterats av sina grannar och alltid stått inför hotet att utplånas. Glömmer man det får man ett felaktigt perspektiv på konflikten.
Sundeen menar att landet Israel är intimt förbundet med det judiska folkets identitet. Det kan därför vara svårt att kritisera Israel utan att kritisera judarna om folk. Kyrkan bör vara en nyanserad och balanserad part som är inkännande visavi båda sidor. En grundförutsättning är att man försöker bygga förtroendefulla relationer till båda parterna. Det har man genom beslutet att lyfta folkrättens tillämpning i Israel uppenbarligen inte lyckats med, säger Sundeen.
PB: Hur ser du på debatten som följt efter att Kyrkorådets beslut?
JS: Kyrkorådets beslut att ta upp frågan om Israel som möjlig apartheidstat till diskussion har mött oerhört kraftfulla och bestörta reaktioner hos de judiska organisationerna i Sverige. Intressant är att också att stora delar av den svenska kyrkan blivit tagna på sängen av beslutet och att kyrkans biskopar i i stort sett samfällt motsatt sig det, undantaget är ärkebiskop Ante Jackélen som odlar en tvetydig inställning. Beslutet går stick i stäv med en vettig Israelpolitik. Det kan inte vara kyrkans roll att göra extrema ställningstaganden i internationell politik och beslutet strider emot vad en kyrka är och skall vara. Beslutet försvårar också Svenska kyrkans möjligheter att vara en konstruktiv part i Israel / Palestina.
Sundeen är själv praktiserande katolik och tänker inte på kyrkan som någon nationell angelägenhet. Men han förstår de som av folkkyrkoskäl är emot politiseringen av Svenska kyrkan, en ideologisk position som han menar präglar motionen om att lyfta frågan om folkrätten i Israel och Palestina. Om Svenska kyrkan skall vara till för alla är det svårt att se att den skall driva en speciell politisk linje som fjärmar människor från den, tycker han, och kan se att det finns en motsättning mellan folkkyrkotanken och en politiskt ställningstagande kyrka.
PB: Har du några avslutande tankar i frågan om Israel/Palestina?
JS: Det är viktigt med en balanserad hållning i Israel/Palestinafrågan. Israelvänner har ibland en tendens att vara så upptagna av judarnas utsatthet att de inte ser palestiniernas lidande. Min chef när jag var ledarskribent på Borås tidning, Bengt-Ingvar Ekman, engagerade sig mycket i palestiniernas situation. Han fick mig att bära med mig det perspektivet också. Det är en komplex och svår konflikt. Det hindrar inte att det finns speciella omständigheter när det gäller Israel som man måste ta hänsyn till. Att Israel får vara en judisk fristat på jorden är högst befogat med hänsyn tagen till den förföljelse judarna alltid varit utsatta för, och särskilt efter de nazistiska förbrytelserna. Och den fristaten finns det fortfarande behov av.
