Här i vårt ruttna Getsemane
Herre, återkalla våra liv
då vi förrått oss själva
gång på gång
våldfört oss på
självmänskligheten.
Vi är flyglarmens ångestskrin.
Vi är sjunkna världshav av smärta.
Vi är den förbjudna frukten i Edens lustgård.
Vi är de som förråder och de som förråds.
Fastän vi flyr från tyrannernas angrepp
trots att vi rusar från våld och förtryck
hamnar vi likväl i bödlarnas fångstnät
slits våra armhålor sönder på torterarnas sträckbänk
blir vi svimfärdiga av hunger i en förintelsebarack
klöser vi fingrarna blodiga längs betongväggen i en gaskammare
gråter vi av förtvivlan i ett sönderbombat barnsjukhus
kramar vi om en blodig filt som nyss tillhört vårt diande barn.
Fastän vi bad om nåd
utlämnades vi till förnedring och död
tvångsdeporterades alltför många av oss:
Auschwitz-Birkenau, Gulag, Guantánamo, Hoeryong
och många andra, oräkneligt många andra, platser av sadism.
Lägervakterna slog oss sönder och samman
medan de skrattade och bekymrade sig över annat.
Vi angav varandra för att inte gå under själva.
Våra kroppar är köldskadade sedan sekler tillbaka.
Vi har tvingats amputera både armar och ben
på grund av grymma vårars isvindar.
Allt vi hör är ekot av våra ångestskrin
bakom murar och taggtrådsstängsel.
Platsen för vår födelsekyrka är numera ockuperad mark
är muromgärdad och terroristanklagad.
Är det någon som överhuvudtaget hör vår klagan?
Vi vandrade hela vägen från vårt Getsemane
till utspridda platser längs jordens hörn
där många av oss förrådes, förnedrades och mördades.
Vi gav upp hoppet
när vi såg barnsoldaternas grymheter
Vi kräktes galla
som vi spydde
och som vi fortfarande
kastar upp.
Vi vet inte hur många grymheter nu.
Vi minns inte vilket århundrande vi tappade räkningen.
Förtvivlansropen sträcker sig högre än himlen.
Alla förnedringsakter vi inte förmår tala om.
Alla perversiteter som inte går att fästa på ett pappersark.
Allt det vi inte ens kan gråta fram.
Är detta att vara människa?
Är det verkligen så här vi skulle ha det?
Herre, förbarma dig.
Kapa våra törnetaggade fasor
innan vi kvävs inuti våra intrasslade huvudskålar
av vildväxten utanför vår kontroll.
Herre, hjälp oss.
Vi är långt bortom tårar nu.
Hjälp alla oss som plågas
och förråder varandra
här i vårt ruttna Getsemane.
