Susanne Sörensen / Poesi

2. (!) DOKTORSVÄSKA

EN NÄVE KOSMISKT GRUS FRÅN HÖGER STJÄRNHALVA

nej jag bara skojar

förbjudna stormar

lever i det tysta

rummet är en skev brunn

(förgät mig ej)

jag har lämnat min barndom

som en doktorsväska i rummet så

hopsjunket slank

gammalt tungt läder

upphängt på sin knäppning av mässing

står den där på golvet i

rummet på heltäckningsmattan bredvid

sängen med sin kuddmeny

jag valde alla kuddarna men

kunde inte sova fick för mig

att en mördare stod bakom

de fotsida gardinerna

och väntade på att slå till

om jag somnar

NEJ JAG BARA SKOJAR

en näve kosmiskt grus från höger stjärnhalva

nu är jag där igen

och vakar över mig

blir så trött av det

en gammal vana

som aldrig överger mig

sol förgät mig ej

ifall jag trots allt ändå

somnar

Ser du något?

Hur fan ser du ut?

Kanduse kanduse

Sticker du ut står du ut

på statyernas samkväm

Eller faller du samman inför publik

på ett cafe som heter Forum

Utan dekorum

Utseende utsåg uppklädd

Uppsnofsad uppstoppad

Hoppa på tåget

Hoppa på nån.

På en öde ö i Danmark sitter kriminella och väntar på utvisning.

Det kan vara allt från terrorbrott till snatteri om det vill sig illa.