Tema religionsdialog: De religiösa minoriternas egna röster skall få höras. Intervju med Milena Parland.

Peter Björkman intervjuar Milena Parland

Milena Parland, från Helsingfors, är verksamhetsledare för Ad Astra, som jobbar med interkulturellt arbete för barn. Parlandarbetar också med en doktorsavhandling om religiösa minoriteter i skolan  vid Åbo Akademi. Hon är också är aktiv i det interreligiösa  RESA-formuet, som samlar människor från judendom, kristendom, islam, buddhism, hinduism och Jesu Kristi kyrka av de sista dagars heliga (mormonerna). Forumet, som är religionernas samarbetsorganisation, är remissinstans för nya lagförslag och skall bevaka religionernas intressen. President Tarja Halonen tog initiativet till forumet genast efter terrordåden i New York den 9/11 och så småningom grundades det år 2011.

PB: Har du några konkreta exempel på religionsdialog och interreligiöst samarbete du arbetat med i Finland?

MP: I RESA-forumet arbetar vi med likabehandling och jämställdhet inom religionerna och för de religionerna i samhället och för samhällsfreden. Det finns fem sektioner: utbildning, mänskliga rättigheter, information, jämlikhet och jämställdhet och internationella ärenden. Jag har särskilt varit aktiv i utbildningsfrågorna och vi jobbar   för att utveckla och främja religionsundervisning i skolorna, en fråga som är aktuell nu i vårt land. Om det finns tre elever i en kommun som tillhör en viss religion så säger lagen att det skall finnas skolundervisning i denna religion. Och om undervisningen är påbörjad skall den följa eleven grundskolan ut – även om eleven skulle bli ensam om sin religion i kommunen senare. Det händer att skolor inte följer lagen och att elever  inte får skolundervisning om i sin egen religion enligt läroplanen som även innefattar kunskap om andra religioner, mänskliga rättigheter och samhället. Vi på RESA-forumet har bl.a. tagit fram en broschyr om hur skolorna skall agera.

PB: Finns det andra områden än skolan där RESA-forumet engagerat sig interreligiöst samarbete? 

MP: Ja, en viktig sak handlar om andligt stöd till fångar på finländska fängelser. Hur ser situationen ut på fängelserna?  Ofta finns det möjlighet att få stöd av en luthersk präst, men genom vårt arbete har också fångar med andra trosinriktningar fått möjlighet till stöd, i och med att fängelseprästerna fått information som de delat med sig av till stödpersoner med andra trosinriktningar.

Vi ordnar även en årlig fredsmarsch med deltagare från olika religiösa samfund på olika orter i Finland varje år på FN-dagen, besöker skolor, organiserar kulturaktiviteter och sprider information.

PB: Har du på annat håll än inom RESA-forumet också arbetat för religionsdialog?

ML: Ja, i mitt arbete som verksamhetsledare för Ad Astra [förening som arbetar för interkulturellt arbete för barn] har jag bland annat varit med och tagit fram audiosagor med anknytning till olika religioners viktiga högtider på fem språk, samt en interreligiös festkalender för barn och unga. [Kalendern framtagen i samarbete med föreningen Fokus].

PB: Vad är viktigt inför framtiden?

MP: En mer jämlik religionssyn är viktigt att arbeta för. Det ses i dagsläget som naturligt och en del av kulturen att julen firas i en månad runt om i det finländska samhället. Medan till exempel fastemånaden ramadan inte ses som självklar, utan ofta enbart som en främmande religionsutövning. Man ser inte att ramadan är både kulturarv och religion, precis som julen.

Jag tycker också att rätten till undervisning i sin egen religiösa tradition är mycket viktigt. För att denna undervisning skall fungera bör lärarutbildningen för religiösa minoriteter utvecklas. Det bör inte vara så att en och samma lärare undervisar om samtliga minoriteters religioner, utan undervisningen skall förmedlas av en lärare som har akademisk examen och behörighet i islam, katolsk, ortodox religion osv.. De religiösa minoriteternas egna röster skall få höras.

Rent organisatoriskt önskar jag att RESA-forumet stabiliseras och institutionaliseras ytterligare. Det skulle kunna bli en myndighet. 

Sist och slutligen behöver kunskapen om religion öka i samhället, liksom människors förståelse för varandras religiösa uttryck.