Alva Dahl / Poesi

Uppstod, dog och föddes, lever

Uppstod i kritvitt aprilljus
din främmande närvaro
nu skakar du mina organ,
stigen jag springer på – – –

Döden hastig i långplågans mitt – du
slits av handskklädda manshänder
ur ditt milda önskehem, blir
ett synligt tecken när du

föds till blodets och vattnets planet

ännu med instinkten att sammanleva – ditt
första leende säger:
Vad är det att vara odelbar – individ/atom?
se på ängens liljor, vetekornet,
se tallbarrens församling där uppe
och betänk deras allra minsta rottrådar
här under –
Vem är min mor
och mina bröder?