Nicko Smith har tidigare skrivit diktsamlingar om teman som musikgruppen Iron Maiden Järnjungfrupoesi (2022) och människorna på ett äldreboende, Rollatorgnissel under den järnblå solen (2020). I den här boken är det författarens plats på jorden, Vasastadsdelen Brändö, som är det nav dikterna rör sig kring. Det är korta fjäderlätta och obetitlade dikter som samsas med några vackra färgbilder. Dikterna kan vara korta avskalade meddelanden som detta:
Stilla sommarregn / över minnet / av en brödkö / mot Hemstrand / och Baptistkyrkan / som bommat igen / för länge sen // Där Bettan Nylund / delade ut matkassar / med sina systrar och / bröder för samhällets / mindre bemedlade
Någon kanske tycker att det här låter väl enkelt? Jag håller inte med. I mitt huvud stiger gestalten Bettan Nylund fram och brödkön och baptistförsamlingen som jag föreställer mig den. Dikten börjar leva, liksom det Vasa jag inte känner väl, men dock har besökt många gånger. Smith har förmågan att skala bort allt utom det mest väsentliga i sina dikter.
Många gånger stannar jag upp och reflekterar, ja mediterar, över hans dikter. Det är få ord, men rymden runt dem är vid. Här är en tankedikt som för mig bär vidare långt efter läsningen.
”Söker musiken / innan den omformades / och blev begränsad / av mänskliga händer // Dies Irae / inuti nattregnet // Ave Maria i soluppgången”
Varje ord är betydelsefullt hos Smith. Hans poesi har inte rum för överflödigheter. Boken är lättläst och det går att läsa den på en kvart. Men den håller att läsa om många, många gånger. Och vissa dikter kommer i alla fall jag att bära med mig genom livet. En riktigt bra diktbok. Smiths allra bästa hittills, om jag får säga min mening. Den är rentav mästerlig.
Nicko Smith: Brändö i mitt hjärta (Eget förlag, 2022)
