Recension / Månskenssonaten

Poeten och psalmisten Catharina Östman publicerar nu sin andra roman, Månskenssonaten. Precis som den första, Under graniten glöder lavan (Scriptum, 2016) är det en historisk roman med handlingen förlagd till finländskt 1800-tal. Månskenssonaten kan läsas som en fristående fortsättning på den första romanen. Huvudperson i boken är prästdottern Anna Frosterus. Det handlar om det tidiga 1860-talet, efter den stora stadsbranden i Vasa och bokens huvudpersoner har verkliga förlagor.

Anna lever tillsammans med sin styvmor och sina yngre syskon. Hon får inte studera som sina äldre bröder utan bor kvar hemma. Hon får dock möjlighet att verka som lärare på Wasas fruntimmerskola och vikariera som föreståndarinna för den.  Hon gör vad hon kan för att uppmuntra sina elever och vill se kvinnan som jämställd med mannen. Ett annat viktigt tema i boken är relationen med den 20 år äldre läkaren Mathias Churberg. Familjen, i form av styvmodern och en av bröderna, har starka invändningar mot relationen. Hur skall Anna göra?  Vågar hon gå sin egen väg?

En fin berättelse som gestaltar konflikter som har bäring även år 2023. Och titeln då? Månskenssonaten? Jo, Beethovens stycke har mycket riktigt en viktig roll i boken, vilken får ni ta reda på själva genom att läsa boken. Gör det!

Catharina Östman: Månskenssonaten (Eget förlag, 2022)