Nr 2 2026

Förord

Varmt välkomna till ett nytt nummer av Ad Lucem!

I Sverige där jag bor är det valrörelse inför riksdagsvalet i spetember. Och det är viktigt och självklart kommer jag att engagera mig i de aktuella samhälleliga frågorna och ta del av den engagerade och ibland högljudda debatten. Ändå finns det något annat också. Jag tänker på en textrad från hardcorepunkbandet Svarteskerm – där bland annat prästen Elof Hadin medverkar – Fatta eld (2014). ”Du har inte fattat nåt / om du inte fattar eld / Du kan rösta rött eller blått/ Men. Har du inte fattat eld / har du inte fattat nåt”.

Samhällsbygge och rikets lagar är grundläggande och viktigt. Men det är inte allt. Det finns en eld som är liv alldeles oavsett valresultaten och vem som vinner eller förlorar i allmänna val. Poesin kan vara en sådan eld som talar om detta att vara människa – utan några bakomliggande taktiska resonemang. Naket.

Detta nummer av Ad Lucem har poesin som ett viktigt stråk. Här finns dikter av Ann-Helén Andersson, Filip Pedersen, Jan Hoff, Annarella Hedberg, Cecilia Persson, Peter Nyberg och Michael Economou.

Numret bjuder också på två riktigt starka essäer som jag publicerar med stor glädje. Båda var med i Hans Ruin essätävling 2025 och hörde till mina favoriter i juryarbetet. Leon Jansson låter sin essä cirkla runt det mesopotamiska Gilgamesheposet som skrevs ungefär 1800 före Kristus, medan Rita Kristola skriver om företeelser som syskonskap och dagboksskrivande – med Vilhelm Ekelund som viktig utgångspunkt!

I numret finns också kortprosa av Gert-Ove Fridlund, betraktelser av Marianne Steinsaphir, en novell av Sofia Stensgård och en ny omgång (den sjätte) av Else-Britt Kjellqvists livgivande aforisker. Maria Küchen och Allan Willny bjuder på kolumner, Sonia Engström på ett kåseri och som vanligt finns en ledartext från undertecknad.

God läsning och trevlig sommar önskar redaktör Peter Björkman.