Nåt att bita i

Logo: Ad Lucem

Ledaren i Ad Lucem 4/2006

Små passioner i livet

Håkan Näsman

”Ett av de vanligaste misstagen är att tänka att ett passionerat liv nödvändigtvis är ett liv som drivs av starka upplevelser. Man tänker att ju mer intensiva och kraftfulla ens känslor är desto mer passion finns det i ens liv. Det här draget verkar ta sig uttryck i den sökan efter alltmer extrema upplevelser i olika sportarter, i önskan att gå utöver sina gränser och utmana andra i tv-program som Jackass, m.m.”

Har hon inte så rätt Camilla Kronqvist som skriver om passioner i detta nummer av Ad Lucem (sidan 28)?
Ett par människor berättar om sina fritidsintressen i det här numret, små passioner (?) i livet. Inga megatrender eller omvälvande saker utan små ting som kanske blir en krydda i vardagen. Ett par artiklar granskar fosterlandskärlek, en passion som kan ta sig mycket olika former. Vilken är din vardagskrydda?
I dag ser vi allt fler reportage om männi­skor som sysslar med det ena eller andra och säger det är mer än en hobby, det är en livsstil! Suck!
Visst – handlar det om att man satsar sitt liv på att bestiga bergstoppar över 5 000 meter så kan man väl säkert säga sig vara en passionerad klättrare. Om det sedan är sunt eller vettigt vet jag inte. Eller stort. I liknande fall frågar jag mig också varför? Måste man vara så extrem? Är det verkligen något att avundas eller se upp till? Eller varför ska samhället lägga ut massor av fyrk på räddningspatruller för drullar som hamnar i knipa eftersom de försöker nå Nordpolen med cykel?
Men oftast är det en hel massa dravel som kan bli ”en livsstil”. Samla saker, jogga, spela amerikansk fotboll, osv. Livsstil?
Förstås är det mänskligt att man vill definiera sin tillvaro på nåt sätt, ordna upp saker och ting och placera sig själv på kartan så att säga. Men vore det inte lite mera ärligt att säga, tja det här sysslar jag antagligen med av en tillfällighet, för att jag tycker att det är kul att vara bra på något, för att vara någon.
När hela vårt arbetsliv nu ska mätas och vägas och vara vinstgivande måste då även våra fritidsintressen vara resultatinriktade, mätbara entiteter, som om de mera fanns för att skapa respekt och beundran än att vara små passioner, kryddor i vardagen?
Skulle vi inte till mans kunna våga vara lite mera halvvägs ibland? Liksom. Kanske lagom?
I det här numret ingår även ett bidrag från senaste Hans Ruin-tävling. Björn Wallén, tidigare långvarig Ad Lucem-redaktör vandrar stilla genom mystikens marker. Han möter också Emilia Fogelklou – en som visat på att även den religiösa mystiken finns just i vardagen. Inte heller mystiken ska mystificeras!
***
När du läser detta har vi redan hunnit en bit in på 2007 – redaktionen önskar dig en riktigt god fortsättning. Vi hoppas att du hör av dig till oss i redaktionen. All feedback är välkommen!
Som en nyhet för det här året ska vi även ha en serie kolumner av Hilkka Olkinuora. Det är vi väldigt glada för – se där har vi nämligen en modig och vis kvinna.

Håkan Näsman

Tillbaka
© Ad Lucem