Nåt att bita i

Logo: Ad Lucem

Ledaren i Ad Lucem 3/2007

God och ond dårskap

Håkan Näsman

Illustration till ledaren i Ad Lucem 3/2007

Kan man få en hel bild av rysk andlighet? Knappast, ämnet är lika svårgripbart som landet i sig. Som ung studerande fascinerades jag av religionsfilosoferna Florenskij & co, den heliga dårskapen (bl.a. genom Bodins böcker, se sid 4); gav mig senare i kast med Tarkovskijs mikrokosmos.
Ibland förstår man glimtar, ibland får man travestera den godmodige Obelix – de är inte kloka de där ryssarna.
Den tidigare fascinationen finns kvar: rysk ortodoxi har mycket att ge oss i en dialog om människans plats i naturen, om nödvändigheten av att stilla förundra sig över Gud och hans skapelse, i stället för att prata sönder allt med hjälp av hårdkantade bekännelseskrifter. Det finns en slags oförstördhet och en öppenhet för det okända, för den Okända.

Men nu då? – nationalismen växer sig starkare i Ryssland. En dokumentär (Durakovo, YLE 16.10, reg. Nino Kirtadze) i den utmärkta serien ”why democracy” talar om starka band mellan kyrkan och nationalister. Luftvärnet och kyrkan firar tillsammans på Röda torget. Försvarar man samma himmel? I detta nummer har vi även med ett par kommentarer som vittnar om ett mera kringgärdat samhälle.

Som annanstans har kyrkan i Ryssland många ansikten. Är det då så att ortodoxin i Moskva och S:t Petersburg ser olika ut? Så ter det sig i alla fall då man möter olika representanter för kyrkan i S:t Petersburg. En del, som precis som nationalisterna talar om att underordna sig, om det heliga Ryssland och ofelbarhet och en annan del, som vill både tradition och dialog.
Tilltron till kyrkan är alltjämt mycket stor i Ryssland. Förhoppningsvis kan den förvalta sitt pund väl, utan tvivelaktiga bytesaffärer. Dess kapital behövs även här hos oss i väst.

Håkan Näsman

Tillbaka
© Ad Lucem