Nåt att bita i

Logo: Ad Lucem

Artikel i Ad Lucem 3/2005

Feministiska perspektiv som skakar om

Lise Kanckos

Illustration till artikel i Ad Lucem 3/2005

Intervju med teol.dr. Sólveig Anna Bóasðóttir

Sólveig Anna Bóasðóttir sätter några frågetecken vid hur kyrkan talar om kvinnor och våld mot kvinnor. Vi diskuterar feminismens plats inom kyrkan och jämför våra erfarenheter av samhällsdebatter på Island och
i Finland.

Sólveig Anna Bóasðóttir disputerade år 1998 i Uppsala om hur mäns våld mot kvinnor kan förstås genom samtida psykologiska och sociologiska tolkningar. Hon har också medverkat i ett projekt inom kyrkan på Island för att medvetandegöra mäns våld mot kvinnor. Kyrkornas ”Nej” till våld mot kvinnor är ett aktuellt projekt både i kyrkorna på Island och i Finland.

Kyrkan som en del
av kulturellt våld

Sólveig Anna Bóasðóttir konstaterar i sin avhandling att kristen teologi historiskt har haft en negativ syn på kvinnors kroppar och sexualitet. Den patriarkala kvinnosynen som förekommer inom teologin betraktar hon som en form av kulturellt våld. Kulturellt våld är det som legitimerar personligt och strukturellt våld och det som upprätthåller våldet.
– Och det är här som religionen kommer krypande, förklarar Bóasðóttir.
Bóasðóttir talar för att de som jobbar med kyrkan och teologin har ett ansvar att tänka kritiskt. Ofta har kyrkan inte förstått Jesu ord och i stället läst dem bokstavligt. Det har t.ex. hänt sig att kyrkan har sagt till misshandlade kvinnor att ”vända andra kinden till” eller att ”förlåta det onda”. Dessa uttryck leder till en passiv hållning, vilket Bóasðóttir vill problematisera. Då Jesus talade om att vända andra kinden betydde det i sammanhanget ett aktivt motstånd. Att vända andra kinden till innebar att den som slog måste använda handens baksida. Det var en symbol för att man inte längre betraktade den andra som underordnad utan som jämbördig. Att vända andra kinden till handlar alltså egentligen om att hitta ett kreativt alternativ till våldet och ruska om maktrelationerna.
Förlåtelsen behandlas ofta som ett självklart mål inom kristendomen. Men förlåtelse kan ibland innebära att man berättigar förtryck och lidande.
– Om man använder tankar om kärlek och förlåtelse på fel sätt kan de bidra till att stärka relationer som bygger på makt och förtryck och som i värsta fall innebär fysiskt och sexuellt våld, säger Bóasðóttir.

Vilka vindar blåser?

Många upplever det troligtvis som svårt att smälta en kritik av användningen av centrala kristna värden som kärlek och förlåtelse. Ibland kan det vara svårt att få in feministiska perspektiv och nya sätt att tala om kön i kyrkan.
- Feminism som begrepp kan vara avskräckande, säger Bóasðóttir. Mänskliga rättigheter verkar gå lättare. Man får välja rätt diskurs, så att säga. Det gäller också våldsfrågan. Det handlar mycket om hur man väljer att ”marknadsföra” det.
Bóasðóttir förklarar att få in nya perspektiv mycket handlar om att välja vilket språk man använder. Det verkar vara lättare att problematisera våld mot kvinnor om man talar om mänskliga rättigheter eller diskriminering, som är något som man skall vara emot. Det gäller att känna efter vilka vindar som blåser. Samtidigt vill Bóasðóttir problematisera det ensidiga talet om mänskliga rättigheter. Är allt en mänsklig rättighet, frågar hon. Den frågan ställer kyrkan ofta idag, då kyrkan bland annat säger att det inte är en mänsklig rättighet att få gifta sig i kyrkan, utan det är en trosfråga. Visst ligger det någonting i det, säger Bóasðóttir. Men hon tillägger att man samtidigt också kan ställa andra kritiska frågor.

Fertilitetsvård

i Finland och på Island
I Finland går debatten för tillfället het inom både politiken och kyrkan om synen på familjen och vem som skall ha rätt till assisterad befruktning. Ett nytt lagförslag om fertilitetsvård kommer att behandlas i riksdagen under hösten 2005 och med anledning av lagförslaget gav kyrkostyrelsen 17.8.2005 ett utlåtande. Kyrkostyrelsen utgår från att enbart makarnas könsceller inom ett äktenskap borde få användas inom fertilitetsvården, och om detta inte är möjligt borde paret avstå från fertilitetsvård.
Diskussionen i utlåtandet verkar utgå ifrån att det biologiska föräldraskapet är viktigare än det sociala föräldraskapet. Äktenskapets roll som norm för familjelivet framställs som en självklarhet. Liksom i flera tidigare kyrkliga uttalanden tar kyrkan också nu avstånd från assisterad befruktning för lesbiska och kvinnor som lever ensamma. Kyrkostyrelsens utlåtande har orsakat många kritiska reaktioner både från olika organisationer, i kyrkliga tidningar och i dagstidningar. Det återstår att se vilket inflytande det kyrkliga uttalandet får i den fortsatta politiska debatten. Eftersom man ibland blir lite hemmablind då debatterna går heta ber jag om ett utifrånperspektiv. Hur ser situationen ut inom politiken och kyrkan på Island gällande de här frågorna?
På Island förväntas en lagändring ske under hösten 2005 eller våren 2006 gällande både konstgjord befruktning för lesbiska par och adoption för homosexuella. Men inom kyrkan diskuteras saken inte särskilt mycket, berättar Bóasðóttir.
– Det är för sent för kyrkan att börja diskutera föräldraskap nu, för samhället har redan bestämt sig. Vi har sådana världens gay prideparader i Reyk­javik! Gallupar visar att samhället är redo för dessa två förändringar.

Debatten som aldrig fanns

En så liten kyrka som Islands verkar leva i en helt annan situation än kyrkan i Finland. Solveig Anna Bóasðóttir berättar hur Island fick sin första kvinnliga präst år 1974. Kvinnoprästfrågan löstes mycket plötsligt. Det gick till så att man utlyste en prästtjänst och den gången var det en kvinnlig sökande som fick tjänsten. Till saken hör också att kyrkan på Island bara har en enda biskop, och han är därför ganska enväldig.
– Frågan löstes över en natt och folket dit hon vigdes var väldigt nöjda. Det fanns aldrig någon teologisk debatt eller skriverier i tidningarna om kvinnoprästfrågan, säger Bóasðóttir.
Kvinnoprästmotståndet är nästan obefintligt på Island och det finns överlag inte så mycket resonemang om könets betydelse. Undantaget på Island gäller feministteologerna. Då Sólveig Anna Bóasðóttir studerade teologi startade hon och några andra teologistuderande en feministteologisk grupp. De andra i gruppen är präster vid det här laget, förutom Bóasðóttir som arbetar som forskare. Hon är en av två isländska kvinnor som har disputerat i teologi och båda hade en feministisk inriktning.
Jag märker att jag har blivit van vid en kyrka som höjer rösten i samhället och som förväntas ge utlåtanden till olika lagförslag. Jag är van vid kyrkan som en aktiv aktör i samhällsdebatten. Jag skulle inte heller vilja att kyrkan vore helt tyst då debatterna går heta. Men ofta innebär ställningstaganden att kyrkan representerar en mer konservativ syn på kön, sexualitet och familj i samhällsdebatten. Feministiska perspektiv får sällan plats i kyrkans officiella uttalanden i samhällsdebatten. Och när man talar om feminismen behandlas den ofta i samhällsdebatten och inom kyrkan som en position som man tar ställning till, t.ex. genom att ställa den kristna traditionen mot en feministisk position. Bóasðóttir tror att detta är en fel ställd fråga.
- Feminism handlar om kritiska frågor som gör det lite skakigt.

Lise Kanckos

Tillbaka
© Ad Lucem