Nåt att bita i

Logo: Ad Lucem

Ledaren i Ad Lucem 1-2/2007

Farsen kring mässan

Håkan Näsman

Så har svenskfinlands första regnbågsmässa hållits. Det blev en varm och inkluderande mässa, en välbesökt sådan. Det som dock blir kvar i minnet är den frånstötande fars, (eller borde man kalla det passionsdrama?) som arrangörerna hamnade i. Hårda ord fälldes och den planerade regnbågsmässan motades såväl av prästerskap (i Helsingfors) som av förtroendevalda (i Vanda). Till sist fann mässan tid och rum i en kyrka vars omgivning (Diakonianstalten) alltid hållit samhällets utstötta i fokus.
Man kan inte bli annat än ledsen över att de tillfrågade församlingarna visade sådan fariseisk/hård attityd för en grupp människor som vill komma samman till gudstjänst, till syndabekännelse och bön enligt vår kristna tradition, till en stund av nåd och befrielse, bekräftelse.
En del framhåller att gaykulturen är populär och omhuldad, men månne man inte då missar de lidande homosexuella i sin ensamhet fått utstå – och till en del gör det ännu idag. Föreställ dig så realistiskt du kan att en i din familj eller din bästa vän berättar att han/hon är homosexuell. Man behöver inte skämmas för att man kommer på att man själv har fördomar – men om man inte försöker bearbeta eller ens lära känna en homosexuell som sin nästa kanske man ska vara försiktig i sina uttalanden.
Tillbaka till frågan: Vi kan ha olika preferenser och olika livsinriktning, men om en församling vill hindra människor att samlas inför Gud i enlighet med kyrkans egen ordning – förnekar den inte då sin Mästare? Har inte paragraferna då missbrukats?
Den bibliska referensen tycks passa skrämmande bra in – Jesu liknelse om den barmhärtige samariern. Mannen som överfallits och misshandlats på sin väg från Jerusalem till Jeriko, lämnades liggande av två och räddas av den tredje. Först viker prästen åt sidan och sen en levit (leviterna tjänstgjorde vid templen och var underordnade prästerna). Till sist omhändertas han av en samarier som sköter hans sår och för honom till en plats där han får vila.
Måtte varningsklockorna ringa när Jesu liknelse och påbud till den laglärda på det här sättet drabbar vår kyrka. Vi behöver ju faktiskt alla den nåd och det omhändertagande som samariern visar och vi behöver följa hans exempel i våra liv. Det är inte lätt men låt oss inte överge Bibelns starka budskap om vikten av att tjäna varandra.
Vår medmänniska behöver inte så mycket vår predikan, vår moral eller våra ord. Hon behöver öron som lyssnar och händer som hjälper.

Håkan Näsman

Tillbaka
© Ad Lucem