Nåt att bita i

Logo: Ad Lucem

Ledaren i Ad Lucem 1/2004

Det bor bara hundar i Dogville

Håkan Näsman

Illustration till ledaren i Ad Lucem 1/2004

Joakim Molander noterar i sin artikel "Skuld, vedergällning och straff" Lars von Triers film Dogville. Filmen behandlar på ett intrikat sätt ansvar, skuld och vedergäll­ning. En by tar hand om en utsatt ung dam och skyddar henne från en hotande fara. För en stund får hon staden att blomstra, men så småningom avkrävs hon som ersättning tjänster, efterhand allt mer råa till sin karaktär, tills hennes människovärde helt skrotats, ”av ren och skär omtanke”. En lång, mörk film med ett slut som får en att baxna – både över handlingen och ens egen reaktion skulle jag påstå.
I slutet av filmen vill hon likt en Kristus på korset förlåta människorna i staden Dogville – de visste inte vad de gjorde och deras usla livsvillkor kanske gjorde dem så grymma. Hon vill förlåta och värjer först faderns brutala och som hon ser det arroganta människosyn. Men han ger svar på tal: Grace (Nåden?) är den arroganta, som sätter sig över människor och fråntar dem deras mo­raliskt ansvar för sina handlingar. Hon fråntar dem samtidigt deras människovärde.

Slutet blir ett blodbad – Grace låter utplåna Dogville. Efteråt kommer den intressanta frågan – hur mycket rättfärdigar jag som åskådare detta blodbad?
I början av året hölls för andra gången ett seminarium kring frågor om religion och psykoanalys i Helsingfors, denna gång med temat Synd, skam, skuld. Detta nummer innehåller seminariets tre huvudföredrag av Axel Carlberg, Else-Britt Kjellqvist och Torsti Lehtinen, samt flera andra artiklar på temat. Såväl filmen Dogville som detta nummers tema kan kännas tungt, men skam den som ger sig!

Håkan Näsman

Tillbaka
© Ad Lucem